Jag valde att ta något av en pausdag igår eftersom jag kände att jag behövde det. För det första lät jag mig själv ta sovmorgon och klev inte upp förrän klockan tio! Minns inte ens senast det skedde? (Hade faktiskt ställt alarmet på kl tio eftersom jag hade fått panik om jag sovit längre än så!)
Jag försökte ge mig själv en dag med lite lägre krav att hinna med allt möjligt då jag faktiskt kunde få unna mig en halvtimme i soffan med en kopp kaffe och en gammal repris av Top Model. Utan att bli stressad. Lät även bloggen vara.
Men nu är det väl dags att redogöra för måndagens äventyr i Oslo.
Måndagens audition gick ut på att söka Color Line - Magic, ett kryssningsfartyg som går mellan Oslo och Kiel som har två showteam anställda av 2Entertain som levererar grymma shower två gånger per kväll och alternerar mellan att jobba två veckor i sträck och vara ledig två veckor i sträck. Ett flertal av mina kollegor från Garbos har jobbat/jobbar där och det är ett eftertraktat och hyfsat välbetalt jobb.
Att inleda en auditiondag med ett tidigt morgonflyg till ett annat land med runt 2-3 timmars sömn i bagaget skulle jag vilja kalla något av en mardröm. Inte världens bästa start i alla fall!
Till min stora glädje hittade jag vid gaten på Arlanda några till som också skulle på audition och eftersom jag aldrig tidigare varit i Oslo var det enormt betryggande att kunna resa och hitta till rätt plats tillsammans med dem! Särskilt då planet otajmat nog blev 45 minuter försenat och oro över att inte hinna fram i tid kom över oss... Med bland oss var en oklar kille som jag inte visste om han också var artist som skulle söka jobb eller om han bara var kompis/pojkvän till en av tjejerna, men, då han levererade repliken "de kan ändå inte börja utan mig" så förstod jag att så inte var fallet. Senare visade det sig att det var självaste regissören och chefen över hela audition (!) så där missade man kanske en chans att smöra in sig en smula...=)
När vi tillslut kommer fram till Musikkteaterhoyskolen i Oslo med andan i halsen är vi redo att bara kasta oss in i danssalen och sätta igång med audition eftersom vi trodde att alla skulle få dansa först (brukar nämligen gå till på detta vis), och döm då om min förvåning när det råder något av ett kaos vid inskrivningen, jag får frågan om jag är sångare eller dansare eller allround och om jag vill dansa eller sjunga först, jag svarar frågande "dansa?" och den brittiska snubben skrattar och svarar "hahaa you're gonna regret that! I want you back at one o'clock!".
Jag hade alltså kunnat anlända till Oslo och audtion mer än tre timmar senare?? Tack för den liksom...
Allt jag ville var att sova men det brukar ju som vara klent med fik eller restauranger som erbjuder sovplatser...
Nåväl, vi vandrade iväg ett gäng och satte oss på ett fik och efter en kaffe och en Red Bull var jag några timmar senare redo för att gå in i danssalen.
För att göra en lång historia kort så var jag superglad både under och efter min audition eftersom koreografin och dansen som var väldigt Streetinfluerad passade mig som handen i handsken och det var en av de absolut roligaste dansauditions jag någonsin gjort! Inför en dansaudition som denna vet man nämligen aldrig riktigt vilken typ av dans som väntar och på vilken nivå den ligger på, förra året var det tydligen mer fridans och modern stil på koreografin vilket inte alls skulle ha passat mig!
Så, dansen gick kanon, jag fick beröm av några av de andra i min grupp som jag inte alls känner och en tjej kom till och med fram till mig efteråt och sa att hon tyckte att jag var bäst av alla!
(Jag är inte den som brukar skryta och är i allmänhet lite dålig på att framhäva mig själv, men jag kände bara att jag ville dela med mig av den positiva feedbacken.)
Sånt är ju himla kul att höra och jag kände att mitt självfötroende boostades och jag kände mig lugn och riktigt pepp inför att gå vidare till sången!
Efter avslutat dansprov fick vi alla lämna salen för att bli inkallade en stund senare för att få veta vilka som gått vidare till sång. Eftersom det hade gått så bra för mig så var jag helt inställd på att få gå vidare, men när de tre numren som gått vidare ropades upp och mitt inte var ett av dem var besvikelsen stor.
Ridå.
Av de tre ur vår grupp som fick gå vidare till sång hade två av dem redan jobbat på Color Line och regissören kände dem sen innan och ärligt talat hade faktiskt en av dem problem med danskoreografin och var smått förstörd efteråt eftersom det inte hade gått så bra.
Det finns alltid dansare som är mer klassiskt skolade från balett som är grymt duktiga tekniskt och som klarar avancerade koreografier på en nivå som jag aldrig skulle fixa, men, som just därför inte alls är "streetiga" och då inte riktigt sätter en sådan koreografi som den ska.
Men som sagt, i detta fall spelade det uppenbarligen ingen roll hur väl man satte dansen eftersom det kändes som om de redan hade bestämt sig för vilka de var intresserade av.
That's life and that's Showbiz....
Och fan vad det suger ibland!!!=(
Det är en sak att få nej från en audition för att man helt enkelt inte är tillräckligt bra eller att man inte lyckades prestera som man tänkt, men det gjorde jag! Vilket frustrerar mig något enormt! Sen att jag inte ens fick chansen att visa upp min sång, ja, jag får se det som att det är deras förlust?
Jag blev (är) galet ledsen över att inte gå vidare och det känns trist att jag så snabbt blev fråntagen glädjen och känslan över att det gick så bra! Så jag försöker stärka mig med och ta med mig det faktum att jag levererade en grym dansaudition och helt enkelt hoppas på att jag passar in bättre nästa gång.
Efter avslutad audition orkade jag inte vara kvar på skolan mer så jag började planlöst promenera längs Oslos gator. Att säga att jag var deppig är en underdrift.
Eftersom det var flera timmar kvar till kvällsflyget hem till Stockholm igen hade jag ändå inget bättre för mig så efter någon timme hade jag letat mig in till centrum och Centralstationen där jag satte mig och tog en kopp kaffe.
Som en zombie gick jag sedan till en automat för att köpa en biljett till tåget till flygplatsen, och vad händer då? Jo automaten äter upp mitt Visakort och jag inser efter en stund att jag matat in kortet där sedlarna ska in!!
Trött tjej.
Kortlös tjej.
Arg tjej.
Insåg att det bara var till att ringa till spärrservice och hoppa på tåget utan biljett...
Turligt nog skulle några av mina vänner som också gjort audition hem med samma flyg så snälla Tuuli sponsrade fattiga mig med en pizzaslice och biljetten hem från Arlanda.
Behöver jag säga att jag somnade ovaggad på planet hem?
Sen ska jag väl även tillägga att mitt dödsdömda humör höjdes en smula på vägen hem då jag talade med flera andra superduktiga artister som inte heller gått vidare och insåg att jag inte var helt ensam i denna situation.
Som så ofta på sådana här jobb så vill de anställda artisterna ofta jobba vidare nästa säsong och då finns det ytterst begränsat antal platser och de nya människor som ska börja jobba ska då också passa in i det gäng som redan finns där. Behöver de exempelvis en blond tjej som är sopran så spelar det ingen roll hur duktig du är om du inte passar in i den mallen.
Enligt rykten var det runt 550 personer som gjort audition till ca 7 platser.....
Helt galet.
Varför vaaaarföööööör har man valt den här jäkla banan i livet??? Man undrar ju!!!
Suck säger jag bara.
Så, det blev ett lååååångt inlägg. Men, för den som är nyfiken på hur en audition går till och hur det kan se ut i den hårda artistbranschen så är detta ett exempel!
